Det luktar unket i mitt rum
Men på nåt sätt gör det mig lugn
Här bodde jag när jag var liten
Jag strutta runt på korta ben
Jag känner igen alla läten
Och där på stolen som är sliten
Jag ville aldrig lyssna då
Jag vet jag valde fel väg att gå
Men jag ska lära dig allt jag kan
Så du inte snubblar utan kommer fram
Du sover sorglöst på min arm
Men jag är rädd att du blir varm
Då går jag upp och öppnar fönstret
Till en dag som ska bli din
Jag ville aldrig lyssna då
Jag vet jag valde fel väg att gå
Men jag ska lära dig allt jag kan
Så du inte snubblar utan kommer fram